Imorse vakna jag av otrolig smärta och ångest. Allt känns så jobbigt trots att jag fick reda på vad jag lider av igår så är jag nu mer rädd, kanske är för skolan krånglar som dom gör. Ska föresten på möte om skolan på torsdag eftermiddag, inget jag ser fram imot men det är la bara gå dit och säga som det är. Jag menar jag ska inte behöva ljuga om mina känslor. Dom ska få se min ilskna sida. Jag är trött på att vara snäll och rar, när dom bara förstör för mig. Idag lät jag min tårar rinna ner för kinden av både rädsla och besvikelse.
 
 Jag tänker fortsätta kämpa, jag ska vinna!