Denna dagen är ju den jag fruktat för, tösen min åkte hem och inte tyst utan hade gallskikit efter mig hela vägen hem. Stackars alla som satt i bilen, ja alla förutom min lillebror som råka ha ett par hörselkåpor liggandes i bilen. Han slapp minsann en del av hennes fruktansvärda skrik som gör en döv och tårögd. Saknar den lilla tösen redan, men snart ses vi igen.

 

På eftermiddag har jag även lyckats klämma in en kompisträff med Ellen. Vi spela bla sällskapspel, prata och fika. Som vanligt hade vi det ganska lugnt men ändå roligt. Så skönt att få prata av sig och träffa någon jämnårig. Nu återstår bara den jobbiga natten, sen är det en ny vecka med nya spännande äventyr. Kramiz<3