Hoppet har jag kvar

Hej!
 
Jag är långt ifrån stark igen, men betydligt närmare mitt delmål. Vilket känns som en lycka just nu. Jag hoppas verkligen det går vägen denna gång. Det vore så skönt att kunna lägga den energin på nått roligare. Så nu håller jag tummarna för att morgondagens läkarbesök går bra. Kramiz<3
 
Våga ta första steget i tro.
Du behöver inte se hela trappan,
bara första trappsteget.
 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0