Som ett oladdat batteri....

Hej!
 
Jag är efter mycket strul äntligen hemma igen, vilket känns toppen samtidigt som det är en utmaning att komma tillbaka till vardagen. Jag har iallafall studera lite på min sista inlämning nu under kvällen. Fast nu börjar kroppen säga ifrån allt mer så bäst att ge upp för idag.
 
Jag hatar när min energi börjar ta slut. Jag känner mig som ett batteri som aldrig blir fullladdat. Önska det fanns mer energi till att vara med kompisar eller komma iväg på nått äventyr, då det var ju ett tag sen sist. Men får helt enkelt nöja mig med att lilla TT kommer för att lyssa upp mitt liv ett par dagar. kramiz<3
 
Älskade natur....jag saknar dig!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0