Mot ljuset.....
Tjo!
En dag i taget är vad man brukar säga, men hur lätt är det när kroppen vill något helt annat? Jag är fortfarande väldigt trött, dock har smärtorna i halsen försvunnit nästan. Så det går nog åt rätt håll, vilket alltid känns som ett ljus i den mörka tunneln.
Idag har jag faktiskt orkat göra ett par örhängen och ett armband. Måste säga att jag är väldigt stolt över varje litet pyssel jag orkar med just nu, då jag är väldigt sjuk. Dessutom är jag stark som kämpar för att vara uppe trots tröttheten. Nu blir det sängen igen, kramiz<3
Kommentarer
Trackback
