Imorse var jag tvungen att kliva upp tidigt för behandling. Men trots att det var mörkt när jag gick upp var jag ändå glad över att få komma ut i snön lite. Det är så mysigt när träden är vita, det enda som saknades var lite frost och solsken för det hade gjort min dag ännu mer magisk.

 

Min förkylning börjar äntligen klinga av, så nu är det bara slemhostan och huvudvärken som är kvar. Jag överlevde alltså ännu en förkylning som kändes som en evighets plåga. Jag är stolt över att jag behöll lugnet såpass bra som jag gjorde denna gången. kramiz<3