Idag har jag ännu svårar smärtor och många av lederna är svullna av inflammationen. Så inte konstigt jag känt mig så matt och trött i kroppen denna veckan. Tagit smärtstillande nu så hoppas kunna hålla mig vaken för att se idol-finalen och ha lite myskväll med mamma. Jag är tapper som kämpar på trots alla motgångar som dyker upp.

 

Jag är inte ensam även om det ibland känns så. Jag har en hel armé som krigar tillsammans med mig för att jag ska besegra sjukdomarna en vacker dag. Jag är tacksam över att ni finns där när jag behöver en famn att gråta i eller bara få uppleva roliga äventyr med. Ni betyder så mkt för mig glöm aldrig det! Vem sa att ensam är stark, när ensam är svag?! kramiz<3