Ensamhet är nått svårt

Hej!
 
Ensamheten som blir när man inte har barn i huset går inte beskriva i ord. Ingen att gå ut med & ingen att dansa med. Visserligen var jag en ensam varg som barn. Men nu i vuxen ålder klarar jag inte av ensamhet. Det är för tyst, vilket får en tänka på allt jobbigt jag gått/går igenom. Det slutar alltid med en massa tårar tills jag somnar. Så vad ska jag hitta på dessa dagar för att inte tänka på ensamheten?! Allt jag försöker hitta på tycks ändå sluta på samma sätt. Kanske är det helt enkelt meningen att jag ska gråta ut för att sen resa mig upp starkare än någonsin?! kramiz<3
 
Kroppstatus: Nervsmärtor i armar, ben. Inflammation i v-höft & bröstkorg. illamående och extremt trött
 
Mina hjältar till syskonbarn :
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0