Jag vill så gärna att livet ska kännas värdigt, men just nu känns det inte som de längre. Hur mycket jag än försöker blir jag inte bättre. Och NEJ det hjälper inte att försöka vara positivt när livet SUGER! Det är som att ljuga för sig själv. JAG ÄR SÅ J*VLA TRÖTT på alla smärtor, kramper, infektioner och sjukhusbesök som aldrig tycks ha ett slut.

 

Saknar mitt gamla jag, dvs så som jag var innan jag insjukna i detta helvetet. Ha energi som aldrig tycks ta slut & kunna göra vad jag vill utan att straffas av kroppen. Men framförallt slippa alla sjukhusbesök. Sorry för detta depp inlägg men jag var tvungen att få ur dessa tankar! kramiz<3