Imorse ringde jag återigen vårdcentralen och denna gång var det en av mina favorit sköterskor som svara. Direkt när jag berätta för honom att förra sköteskan lova att hon eller läkaren skulle höra av sig, men att de löften inte hölls denna gången heller. Gick han direkt in i journalen och gjorde ett nytt meddelande till läkaren om att jag blivit sämre och behöver få tid för provtagning. Men det som förvåna mig mest var hans fina omtanke. För han är nog den enda inom vården som ställt frågan "Hur mår du annars?" och sen peppat mig till att kämpa på. Den lilla omtanken från vården gjorde min dag, äntligen blir jag tagen på allvar.

 

Efter samtalet fixa jag i ordning mig för att åka till Slöjd-detaljer för att storhandla lite pysselprylar. Detta är något jag gör 1 gång varannat år ungefär. Framför allt för att fylla på med pärlor här hemma. Dock blir de alltid mer än man tänkt sig när man går in i en sådan butik. Skönt att fått lite saker gjorda trots att kroppen är svag och smärtpåverkad. kramiz<3