Igår la jag helt utslagen i sängen och var endast vaken små korta stunder. Jag mår lite bättre idag även om jag fortfarande är matt och anfådd. Så planen är att försöka få besök av en kompis en stund. Jag behöver umgänge för att kunna hålla mig borta från mörkret som lätt faller över än när man är kronisk sjuk.

 

Jag ska klara mig igenom denna tuffa period, precis som alla andra hinder jag stött på under dessa 12 år som sjuk. Jag är otroligt tacksam för allt stöd jag får av mina nära och kära just nu. Dem är mitt allt. kramiz<3