Jag mår inte alls så bra som jag hade hoppats på att göra nu när jag är här ute på ön. Både febern och de svåra hostatackerna är tillbaka. Men jag hoppas verkligen inte det är ännu en infektion som invaderat min svaga kropp. Jag klarar snart inte ta mig upp ur sängen för att ta tag i dagen eller för att äta med alla andra.

 

Jag försöker hålla tårarna borta, men det går knappt längre. Att se sig själv bli sämre och sämre för varje dag tar enormt på en. Vill inget annat än att få bli stark igen och få tillbaka det liv jag hade medans jag fick behandlingen regelbundet. Läkaren har fortfarande inte hört av sig trots löfte om att göra det. Det ser därmed inte så just ut för min del. kramiz<3