Jag klarar knappt att hålla ögonen öppna efter den svåra natten. Mitt maraton som pågår i kroppen fortsätter och det är riktigt kämpigt att andas idag och bröstkorgen känns helt mosad. Jag försökte gå en kort promenad runt huset för att få lite frisk luft innan måltiden. Det var otroligt kämpigt samtidigt som det var skönt att få komma ut en stund. Nu får det bli vila resten av dagen och hopaps på en bättre morgondag!

 

Jag hoppas innerligt att detta bakslag klingar av de närmsta dagarna. För i slutet på den kommande vecka ska jag resa iväg för att gå på en begavning. Men för att orka med det måste min kropp vara tillräckligt stark. Jag tvivlar dock lite på om det verkligen lär gå vägen som det ser ut just nu. kramiz<3