Det är nämligen exakt 8 årsen jag starta denna blogg och skrev mitt första inlägg här. Det känns ganska häftigt att bloggen fortfarande är vid liv och alla inlägg finns kvar, dessutom har jag dokumenterat min resa allt från kamp mot diagnos till där jag är idag. Jag är väldigt stolt över vilken kämpe jag faktiskt är och att mitt liv förändrats från helvete till ett liv med ljusglimtar.

 

Jag brukar då och då blicka tillbaka och läsa gamla inlägg för att förstå hur mycket som faktiskt hänt under dessa år som gått. Denna dagbok till blogg är bland det viktigaste jag har. Det är här jag kan lätta mitt hjärta och samla ny kraft i kampen. Men också få dela med mig om allt roligt som jag faktiskt lyckas göra trots mina kroniska sjukdomar.