Jag känner mig långt ifrån stark i kroppen samtidigt som jag verkligen vill komma ut till ön idag. Så jag får försöka samla den sista energi jag har kvar för att åka bil. Sen får det bli viloläge när jag väl är där ute igen, då jag ändå inte kommer till ro här i stan. Det känns som de kommande dagarna lär bli en utmaning för lilla mig när det kommer till att vara vaken/uppe men jag tror ändå beslutet om att åka idag är rätt.

 

Nervsmärtorna har gått ner lite så jag har börjat kunna gå på toa utan att skrika av smärta. Den smärtan var en mardröm kan jag lova! Smärtan gick liksom från ryggslutet ner till knätt och mest troligen pga min väster höft som bråkat till och från i över 7 år. Mina mensbekymmer gör det inte heller bättre då jag blir svagare i ryggen under den perioden vilket lätt gör att jag sträcker mig. Jag brukar försöka ha stödkorsett, men såhär års är det lite väl varmt att använda den. kramiz<3