Igår på kvällen passa vi på att åka ut till minneslunden för att hälsa på min superhjälte en stund. Det var så mysigt att bara sitta där och höra fontänen. Jag och mamma prata dessutom en massa minnen och tankar medans vi satt där. Morfar hade vart så stolt över hur långt jag kommit i kampen och jag kan verkligen föreställa mig hans veckra leende. Jag saknar min största förebild som lärt mig kämpa, nämligen min älskade Morfar. Min fina ängel som vakar över mig. kramiz<3