Idag tog jag mig en behövlig sovmorgon för att låta kroppen få återhämta sig. Det var så skönt även om smärtorna fortfarande gör sig påmind om att vädret ute är kyligt. Väderskiftning från varmt till kallt är verkligen plågsamt för kroppen att ta sig igenom. Men jag försöker verkligen intala mig själv att snart är det vår och sommar igen.

 

Jag får i alla fall vakna upp till glädje och kärlek just nu. Så fort "Polaris" ligger vaken reagerar hon när jag vänder mig om i sängen. Då ställer hon sig upp och ler stort mot mig. Så fort jag kommer ner för att äta frukost kommer barnen en efter en för att hålla mig sällskap vid bordet. Det är sådana små saker som dagligen håller min gnista tänd och som jag ser tillbaka på när det känns tufft. Kramiz❤