#MeToo

Me Too!
 
Tror inte någon kan ha missat #metoo i socialamedier. Vi som blivit utsatta för övergrepp & sexuellatrakasserier använder hashtagen för att uppmärksamma hur pass vanligt det faktiskt är att det sker. Jag är en av dem som utsätts för Sexuellatrakasserier flera gånger i mitt 25 åriga liv. Det finns dock ett tillfälle som gett mig extremt djupa ärr och det är när en kille stoppar sina vidriga händer innanför mina trosor trots upprepande NEJ!. Detta är ett av tillfällena som satt sina spår i mig för idag har jag väldigt svårt att lita på killar i min närhet.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Min skolbänk står tom...

Tjo!
 
Det finns många saker jag saknar att kunna göra sen jag blev sjuk. Jag saknar bland annat att kunna gå i skolan. Då det var något jag älska trots att jag var mobbad i grundskolan. Jag har alltid vart den som älskar att lära mig nya saker och jag är väldigt nyfiken av mig, vilket förmodligen är en av mina bästa egenskaper. Men sen jag blev sjuk har det vart svårt att gå i skolan pga energiförrådet är såpass litet och sen är jag infektionskänslig.
 
Sista gången jag plugga var för några årsen då jag läste Naturkunskap 1b och jag är otroligt stolt över att jag faktiskt klara kursen och att alla inlämningar blev mer än godkända. Men den pressen av att behöva lämna in en viss tid och befinna sig på skolan vissa dagar blev för mycket. Jag krascha rejält efter kursen var avslutad och har sen dess inte vågat mig på att läsa någon ny kurs. kramiz<3
 
Min skolbänk har stått tom i många år nu och jag vill inget annat än att få gå i skolan igen!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

5 saker många inte vet om mig...

Godmorgon!!

 

När ni läser detta inlägg är jag på väg upp till några äldre släktingar i Västerås. Vi ska bara vara där över dagen. Men jag har sett framemot denna resa länge nu. Inlägg om hur resan gick kommer upp imorgon eller på torsdag beroende på hur jag mår efter resan. Istället får ni ta del av fem hemligheter om mig som många inte vet om. Kramiz<3

 

1. Jag älskar att sjunga när jag är nedstämd för att samla nya krafter.

 

2. Jag blir riktigt sur och dålig om jag inte får mat i tid.

 

3. Jag sover allra helst intill väggen av någon konstig anledning känns det varmare.

 

4. Som barn var jag väldigt påhittig och älska att uppfinna saker.

 

5. Jag minns barndomen väl trots försämrat minne senaste åren. Bland annat vad jag hade på mig första skoldagen 1998. Ett par orangea byxor och en vit T-shirt med en grön, gul & orange blomma på.

 

Såhär såg jag ut som bebis, tonåring och barn:

 
 
 

Då & Nu tankar om mig själv...

Tjo!
 
Tänk lägga upp ett litet speciellt inlägg som jag funderat mycket på senaste veckorna. Jag har lite svårt att blicka tillbaka. Då jag gick igenom en tuff tid full av grov mobbning & olaga hot i början av tonåren, men vissa saker har ju förändras åt de bättre nu. Detta är skillnaden på Då och Nu under dessa 10 år som gått mellan bilderna på mig. Jag har blivit en starkare person och ingen ska någonsin få trycka ner mig till botten igen! kramiz<3
 

Mina tankar/egenskaper 2007:

 

·  Nyfiken på framtiden.

 

·  Sprallig därmed vägra sitta still.

 

·  Tystlåten och blyg.

 

·  Förtvivlan varför just jag blev det svarta fåret i skolan.

 

· Ledsen och tom inombords

 

 

 

Mina tankar/egenskaper 2017:

 

· Rädsla för hur framtiden kommer se ut.

 

· Lycklig över det lilla jag klarar av.

 

·  Öppen och kärleksfull.

 

·  Förtvivlan varför just jag åkt på att bli obotligt sjuk.

 

· Oftast glad och överlycklig.

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Panikattack mitt i natten...

Goddag!
 
Jag kom precis upp ur sängen efter haft en fruktansvärd natt tackvare mina grannar och folk utanför. Fick en rejäl panikattack runt 2 inatt, då folk börja prata utanför mitt fönster och gjorde konstiga ljud. Precis som när jag var mobbad och trakasserad i högstadiet och blev attackerad i mitt egna hem. Sen dess får jag panik varje gång jag hör någon utanför mitt fönster på nätterna. Men tillslut lyckades jag iallafall somna om, vilket var bra för jag behöver verkligen min sömn nu när kroppen är i dåligt skick. kramiz<3
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Mina tomma skor!

Godmorgon!
 
Idag deltar jag i #millionsmissing för att stödja alla ME/CFS-drabbade vars skor står tomma för att ägarna är för sjuka för att slita på dem. Här nedan ser ni min bild på mina tomma skor som står på 60 meters plan. För är det något jag har saknat sen livet vändes upp och ner med denna skit sjukdom är det just att få springa tills jag känner hur jag flyger fram. Det är svårt att förklara den känslan och lyckan jag fick av att få springa. Längtar tillbaka nått så enormt. Kramiz<3
 
De tomma skorna symboliserar de miljoner ME/CFS-drabbade som saknas i olika sammanhang.
Ge gärna en gåva till forskningen via patientföreningen RME:
Bankgiro: 136-7481
Swish: 123 056 33 95
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

♥MillionsMissning evenemang♥

HEJ PÅ ER!!

 

Jag har nu vart sjuk i halva mitt 24 åriga liv. Jag har förlorat så mycket under dessa år som jag aldrig kommer kunna ta igen.

 

Så snälla ni DELA & DELTA i detta evenemang för att visa ert stöd för alla oss ME-drabbade. Mer information hittar ni i länken nedanför  KRAMIZ! 

 

Anmäl dig till Facebookeventet här:https://www.facebook.com/events/1657597431218414/?ti=cl

 

Imorgon Tisdag den 27 september kommer patienter, anhöriga och andra engagerade i hela världen att delta i #MillionsMissing, en global aktionsdag för alla som drabbats av ME/CFS (Myalgisk Encefalomyelit).

 

De tomma skorna symboliserar de miljoner ME/CFS-drabbade som saknas i olika sammanhang. Fota dina tomma skor och lägg upp en bild på sociala medier den 27/9 med texten:

………………………………♥………♥……………………………
Idag deltar jag i #millionsmissing för att stödja alla ME/CFS-drabbade vars skor står tomma för att ägarna är för sjuka för att slita på dem.
Ge gärna en gåva till forskningen via patientföreningen RME:
Bankgiro: 136-7481
Swish: 123 056 33 95
#svmecfs

 

// RME - Riksföreningen för ME-patienter
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

5 saker du inte visste om mig

 

1. Jag har bara haft hål i öronen i ca 2½ år.

 

2. När jag var yngre gick jag i en barnkör i kyrkan.

 

3. Som barn gick jag ALDRIG på dagis/förskola.

 

4. Jag älskar att tugga på isbitar.

 

5. Jag använder alltid bältesskydd när jag åker bil, för att inte bältet ska skava in i halsen.

 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Det är inte okej att mobba!

Nu får det vara nog!
 
Hur kan man bryta ner en annan människa tills den vill ta livet av sig? Skulle du som mobbare sen vilja leva med att du tagit dö på en annan människa?! Det är 2016 och vi borde kommit längre kring detta ämne! Det är inte okej att mobba, kränka eller misshandla en annan människa! Aldrig någonsin ska detta behöva ske ändå är detta vardag för flera tusen där ute!
 
Är du drabbat där ute!
 
1. Våga berätta för en vuxen som du har förtroende för. Det finns alltid peroner i din omgivning som älskar dig otroligt mycket och dom kommer stötta dig i kampen.

2. Försök hitta en plats där du känner dig trygg, det kan vara hemma, sommarställe, släkting, kyrkan m,m... Där du kan ladda batterierna utan att behöva vara rädd för att få onödiga kommentarer från mobbarna.

3. Om skolan vägrar göra nått eller anklagar dig för att vara orsaken till att folk "får mobba dig", Anmäl omedelbart till skolinspektionen och Barn- och elevombudet. Stå på er! Ingen förtjänar att utstå psykisk (onödiga kommentarer och ord) eller fysiskt våld.
 
 DU ÄR VÄRDEFULL, så ge inte upp!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

En resa som aldrig tar slut

Tjo!
 
Jag har vart sjuk i över 11 år nu och för exakt 4 årsen fick jag diagnoserna ME/CFS & Fibromyalgi ställda nere i Mölndal. Till en början var det en enorm lättnad över att äntligen få svar på vad man led av. Tills den dagen man insåg hur svårt livet skulle bli med alla hinder på vägen. En evighets lång kamp mot både kroppen och vården. Men jag är en fighter som slåss för att vinna!
 
Här går det att läsa om min sjukdomsresa Del 1 & Del 2. Där står det om min resa från insjuknande till att jag faktiskt fick diagnoserna. Har ni några frågor får ni gärna ställa dom i kommentarerna. kramiz<3
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Ingen ska få skada mig igen

Min tid i högstadiet!
 
Innan mina sjukdomar kom in i mitt liv gick jag igenom mycket på väldigt korttid. Jag blev under mina 3 år i högstadiet utsatt för trakasserier, mobbning och misshandel. Jag fick inte ens vara ifred i mitt egna hem utan att idioterna stod utanför mitt sovrumsfönster på kvällar/nätter. Detta gjorde att jag fick bo på ön under en period när de var som värst och på dagtid när det var skola var kyrkan min trygga plats dit jag kunde fly när jag kände att rädslan tog över.
 
Jag fann styrka och hopp i musiken och jag fick otroligt mkt stöd av flera musiker från Skövde. Vilket fick mig att kämpa tills jag besegra dem en gång för alla. Den 13 juni 2008 vann jag kampen som så länge plågat mig inombords. Idioterna trodde de skulle förstöra mig för alltid, men där hade de fel. Efter ett år i trygghet, var jag starkare än någonsin och den styrkan växer för varje år som går. Inget ska få krossa mig igen!kramiz<3
 
En gammal bild från Högstadiet:
 
Bästa låten ever<3
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

R.I.P kära extra farfar<3

Det får bara inte vara sant!
 
Min farfar gick bort när jag var knappt ett år. Igår kväll gick min enda bit som fanns kvar av honom bort. Nämligen hans underbara bror som var lik min farfar både i uteende och rösten.
 
Jag är en sån peron som kan känna på mig när nått är fel eller på gång och igår var en sådan dag som kändes märklig. Jag hoppas varende gång att det inte ska vara nått utan bara ett falsk larm. Men min magkänsla har hitils aldrig haft fel när det kommer till släktingar.
 
Jag önska jag slapp ha denna "egenskap" eller vad man nu ska kalla det. För många gånger tar jag på mig skulden för att jag inte hann "varna". Vilket gör sorgen ännu värre. Allt detta låter nog galet för er, men denna egenskap är något både min mamma och syster har. Så om jag vore korkad så är jag iallafall inte ensam om att vara det! kramiz<3
 
Vila I Frid Göte<3
 
 
 
 

 
 
 
 

Talar ut om mina första år i tonåren

Vem var jag?
 
Innan jag blev sjuk var jag en aktiv liten tjej som syssla med handboll, friidrott, dans & sång på samma gång. Men sen kom den dumma halsinfektionen och tog allt ifrån mig. Som inte det var nog blev jag mobbad, trakasserad, kränkt både i skolan och utanför. Jag hade inte längre någon trygghet kvar. Jag tvingades fly från mitt trygga hem.
 
Jag fann kraft och trygghet hos en familj med många barn. Dom såg mig för den jag var och det gör dom än idag. Det var då jag bestämde mig för att vad som en kommer i vägen ska jag aldrig inte ge upp. Inget ska få vinna över mig.
 
Åren gick och rätt som det var satt hela klassen kring ett bord för att läsa upp sina avslutningstal inför att gå ur 9:an. Jag tveka länge på om jag verkligen skulle våga läsa upp mitt, men när min lärare säger "du då Jenny? Ställer jag mig upp och säger "Jaa det vill jag".
 
Mitt tal kom från hjärtat:
"Dessa 3 åren i högstadiet har vart både roliga och svåra.
Att som ny komma in i en klass är inte det lättaste. Jag har försökt vara mig själv men tydligen har inte det räckt till!Jag må vart en tyst och blyg tjej men inombords har jag vart starkare än någonsin.
Hoppas ni får en fin framtid!"
 
När jag läst klart kommer applåderna och en av killarna ställer sig upp och ropar "Hon kan ju prata!!". Klart jag kan prata om jag vill, men att tala till svin är inget jag vill lägga energi på.
 
Mobba och kränkte dom mig för att jag var blyg/tyst??! Ja, den frågan kommer jag nog aldrig få svar på även om jag skulle vilja få reda på varför.
 
Denna har man gråtit till en heldel!:
 
(För er som undra hette jag JENNY tills jag börja på gymnasiet då jag byte till JENNIEY för att lämna mitt gamla liv bakom mig.)
 
Fortsättning följer....
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Min sjukdomsresa genom Tonåren DEL 2

Fortsättning från förra inlägg "Min tonårsresa!"
 
3 månader senare kom äntligen en remissen till smärtkliniken. Men besöket  där gav varken någon diagnos eller tips om hur jag skulle gå vidare i kampen mot  en diagnos. "Jag var ännu en gång utlämnad till mitt egna öde." Månader gick och  jag hörde inte ett ord från vården. Men så en sommardag fick jag min remiss till  Gottfriesmottagningen i Göteborg.
  
5 Juli 2011 åkte jag mot Göteborg i hopp om att få en diagnos eller  åtminstone få tips vart jag kunde vända mig för att få hjälp. Mötet med min nya  läkare gick jätte bra, långt över förväntan. Jag till och med våga prata själv  för första gången i mitt liv. Jag kände mig inte längre "dum i huvudet", för  äntligen var det någon som lyssna på vad jag hade och säga. Efter mötet kände  jag mig lättad. Det var som jag visste att jag snart skulle få svar på min gåta.
 
 
5 september 2011 Var det dags för återbesök på Gottfriesmottagningen.  Förväntansfull men ändå super nervös satt jag nu framför min läkare igen och  äntligen fick jag svar på de jag så länge kämpat för. Jag fick diagnosen  "ME/CFS".
 
 
Tiden gick och värken blev allt värre och Vårdcentralen tyckte vi skulle  höra av oss till Gottfriesmottagningen igen för ytterligare ett återbesök. Efter  mycket strid så fick jag äntligen en akut tid efter nyår. Tredje gången på  Gottfries och denna gången kolla hon bara mina smärtpunkter och förklara att jag  även drabbats av Fibromyalgi.
 
Helt plötsligt så stod jag där med 2 diagnoser som jag knappt visste fanns.
Jag fann svaren som jag så länge sökt efter men än är kampen långt ifrån  över. Nu börjar nästa del av livets resa "kampen i VUXENLIVET".

Min sjukdomsresa genom Tonåren DEL 1

Min tonårsresa!
 
Mitt Tonårsliv börja med en massa jobbiga halsflussperioder och mängder med  läkarbesök och antibiotika kurer. Efter drygt 1½ år försvann halsflussen helt,  men kroppen var fortfarande trött och svag och åren gick och jag blev allt  sämre. Läkarna kämpa så gott dom kunde för att kunna ställa en diagnos men det  sluta oftast med att dom haka upp sig på min låga vikt.  Rätt som det var  gav alla upp och jag stod där utan någon som helst hjälp från vården.
 
 
Samtidigt som jag blev sämre och allt mer sängliggandes så förlora jag min  älskade Morfar. Hans bortgång tog jag väldigt hårt, då han var mitt allt och min  stora förebild. Men mitt all sorg insåg jag att jag också kan bli så som han  var. "Han kämpa in i det sista" och det tänker jag också göra.
 
 Året gick och jag hade fortfarande smärtor från topp till tå och en jobbig  trötthet som inte gick sova/vila bort. Till slut la jag för det mesta i sängen  och kolla på film eller sov, allt annat var för jobbigt. Men så en dag så kom  min gudmor med ett tips om ett TV-program där en kille/man som hade samma symtom  som mig skulle få hjälp med renovering + få hjälp för att få diagnos. Mamma  spela in programmet när det gick i repris.
 
 
Dagen efter kolla vi på programmet och skrev då upp mottagningen killen  fick hjälp ifrån. Efter programmet starta jag datorn och börja googla på  "Kronisk trötthet syndrom", Kände igen mig direkt i alla symtom. Vi bestämde oss  då för att ge det ett försök. Det kan ju inte bli värre än vad det redan är.  Läkaren på VC ville självklart skicka en remiss dit och även till  smärtkliniken.
 
Fortsättning följer...

Sista minuterna av tonårslivet

TJO!
 
Nu är det bara ca 15 minuter kvar av mitt tonårsliv. Jösses vad tiden går fort, känns forfarande som jag är 13. Jag har egentligen aldrig längtat till 20 årsdagen då jag ändå inte dricker alkohol eller festar. så mitt behov av att bli 20 har inte vart stort.
 
Men det är ju ändå ett stort kliv för nu beger man sig in i Vuxen livet på riktigt. Man ska börja betala för vården, Jobba, bilda familj...Och till sist bli gammal. Härligt eller INTE.
 
jaja, jag ska iallfall krypa i sängs nu. Har suttit hela kvällen för att förberedda 3 inlägg för morgondagens bloggning, så nu är jag super trött. IMORGON BLIR JAG 20 ÅR!!!
 

Snabbgenom gång av mitt liv! Del 1

Godkväll!

Tänker avsluta denna jobbiga dag med en liten snabbgenom gång av mitt liv.
(Dessa svar är dom första som dyker upp i mitt huvud)


År:
1992- Föddes jag
1993- Dog min farfar
1994- Blev jag stora syster för första gången
1995-
1996-
1998- Börja jag skolan
1999- Börja jag spela handboll
2000-
2001- Spela jag i Skadevicup med Skövde HF
2002-
2003- nya grannar på ön, som senare blev mina "syskon"
2004-
2005- Bröt halsflussen (Sjukdomarna) ut.
2006- Kämpa fortfarande för att få en diagnos
2007- Byta klass pga mobbning och kränkande
2008- Gick ur grunskolan med dåliga
2009- Fick jag äntligen G i grund Engelskan!
2010- Börja OP på gymnasiet men hoppa av
2011- Fick jag min ME/CFS diagnos
2012- Fick jag min Fibromyalgi diagnos

RSS 2.0