Tjo!

 

Ny vecka är här och det känns underbart skönt då förra veckan var rätt tuff. Idag vakna jag upp till att brorsonen fråga "är det morgon nu?" och ja klockan var ju runt halv 8 så morgon var det allt. Min mor tog hand om pojken under morgonen så kunde jag få sova ytterligare ett par timmar som vanligt.

 

Det var super skönt att få sova lite till då jag under natten haft svåra smärtor i benen som gjort att jag sovit väldigt dåligt. Nu ligger jag i sängen och vilar medans pojken glatt leker bredvid sängen. Min dag idag kommer nog få bli ganska lugn även om vi har pojken hos oss, allt för att min kroppen ska undvika överansträngning. Kramiz❤

 

 

Denna veckan har varit otroligt kämpig när det kommer till kroppen och i vissa stunder har veckan även känts extremt lång. Det har blivit många timmar i sängläge då jag knappt orkat vara uppe särskilt mycket utan enbart i kortare stunder. Men trots att kroppen varit i dåligt skick har jag fått små fina stunder som jag är glad/stolt över denna veckan, så här kommer dem fem sakerna. kramiz<3

 

 

 Hej!

 

Idag vakna jag återigen upp till att solen lyser vackert över ön och att Jas 39 gripen flyger över titt som tätt som vanligt. För ja här ute är vi vana att dem flyger flera gånger i veckan. Ett speciellt ljud men också otroligt mäktigt att höra och framförallt få se dem flyga förbi.

 

Jag var uppe extra tidigt idag för att ha ett videomöte med min psykolog och det var ett behövligt samtal där jag kunde prata ut om händelsen i Söndags. Men också få bekräftat att mitt exponeringens försök var bra även om jag reagerade stark både under och efteråt. Bara till att försätta ta en stund i taget. Kramiz❤

 

 Tjo!

 

Imorse vakna jag till vid lagom tid för att kunna ringa ett vårdsamtal och det gick super bra. Så trevlig sköterska och även h*n blev förvånad över att jag fortfarande inte stod på listan för att få komma till en läkare. Så nu gjorde hon en ny anteckning till läkaren om det samt att jag skulle ringa eller skicka meddelande till rehabkoordinator som kan ligga på lite samt har koll på vilka intyg som ska skickas in. Hoppas verkligen få tid snart så jag kan släppa detta stressmoment. Kramiz❤

 

 

// Jenniey Love❤

 

 

Ny vecka är redan här och nu är det inte ens många dagar kvar av Januari. Tiden flyger verkligen iväg på både gott och ont skulle jag säga. Det härliga med att tiden går fort är att våren närmar sig med stormsteg och det mindre roliga är att jag börjar känna stressen över att vården inte hört av sig som de lovat och tiden börjar bli knapp. Jag känner mig rätt off trots att jag försökt förbereda mig inför denna strid, men det tar verkligen lika hårt varje gång. Jag är liksom som en zombie just nu. kramiz<3

 

 

 Då börjar ännu en vecka lida mot sitt slut och det är dags att sammanfatta den och jag måste nog säga att denna har varit betydligt mycket bättre än dem senaste veckorna. Jag har dock haft en del panikångest när det kommer till allt strul med vården, den ångest har oftast kommit och gått lite, så inget jag känt av hela tiden. Men för att få en "paus" från alla funderingar valde jag att spendera helgen hos mina föräldrar och det blev en mysig helg fylld av både skratt och pepp precis det jag behövde inför kommande veckan. Här kommer i alla fall fem saker jag är stolt/glad över denna veckan. kramiz<3

 

 

 

Det är Fredag och förhoppningvis kan släppa lite av min ångest nu under helgen. Ångesten har varit extremt hög senaste dagarna av flera skäl som jag inte riktigt är redo att ta här än. Idag ska jag i alla fall få träffa min bästis en stund och sen ska jag åka till mina föräldrar för att vara hos dem under helgen. Få prata av mig och få lite råd hur jag ska gå vidare med allt som pågår just nu. Men också få vila upp mig från allt vardagligt utan att behöva tänka på att fixa till expempel måltiderna utan det kommer min underbara mamma ordna med. kramiz<3

 

Idag är det äntligen dags att ge fötterna kärlek igen och trots att det knappt gått 2 månader sen sist, så känns det som en evighet sen. Fötterna i sig ser inte super hemska ut men naglarna behöver klippas och filas. Jag har ju problem med smärta i revbensbrosken vid belastning och har därför väldigt svårt att ta hand om fötterna själv utan att trigga igång smärtan. Så då är det skönt att kunna få hjälp och därmed slippa onödig smärta. Jag är dock den yngsta som går till det stället men det är inget som jag märkt av mer än att jag kanske har förvånat en och annan tant /gubbe genom åren när jag kommit dit. Nu ska jag vila en stund innan det är dags att åka. kramiz<3

 

 

Äntligen dags att starta upp en ny vecka och det känns underbart även om jag bara har en sak inplanerat denna veckan och det är fotvård eller egentligen två då jag måste försöka få tag på vårdcentralen igen då dem fortfarande inte återkommit. Allra helst hade jag velat slippa ringa igen då dem inte verkar ha koll på något men tiden börjar rinna iväg nu. Intyget måste snart vara inne liksom och det spelar ingen roll hur långt i förväg man hör av sig dem drar alltid ut på det in i det sista.

 

I övrigt har jag mest bara tänkt vila denna veckan och fundera på vad jag vill öva på här näst när det kommer till IKBT för igår gjorde jag klart sista tillfället med mopedljud. Jag reagera knappt alls igår, men man vet aldrig hur reaktioner blir sen i verkligheten i vår för just nu är det inte många mopeder ute. Så kan hända jag kommer få öva mer sen när dem kommer nära inpå, men då har jag i alla fall verktyg för att klara det. Kramiz<3

 

 

Denna veckan har varit både jobbigt och mysig på samma gång. Jag har ju känt mig väldigt ledsen emellanåt på grund av exponeringen av Mopedljud som varit riktigt tufft. Under slutet av veckan har jag fått återse mitt paradis på ön för att få andas lite och hitta tillbaka till mig själv, så nu är jag så redo för en ny fräsch vecka som bara ska bli bättre än denna. Här kommer fem andra saker jag är stolt/glad över denna veckan. Kramiz❤

 

 

 Tjo på er!

 

Äntligen bär det av ut till ön igen och jag ser framemot det super mycket. Det ska bli så skönt att få andas den friska sjöluften och få vara nära naturen under två dygn. Jag hoppas verkligen detta kanske ger mig lite ny positivenergi inför nästa veckan då denna varit lite svajig när det kommer till just det. Kramiz❤

 

 

Det är verkligen en berg och dalbana nu, men jag kämpar tapper på och jag vet att det kommer bli något lättare när all bearbetning av trauman är avklarade, men om jag ska vara helt ärlig så känns det målet så långt bort just nu. Jag har även börjat tappa lite av mig själv senaste dagarna, men jag är ganska säker på att det bara är en tillfällig känsla. Det är inte första gången jag får den känslan under bearbetningen.

 

Till helgen ska jag och mina föräldrar i alla fall försöka åka till ön ett par dagar, där jag kan få landa lite i allt och vara nära naturen som ger mig ro och trygghet. Få andas och samla ny positiv-energi för kommande bearbetningar och såklart få en massa kärleksfulla kramar som jag nog behöver som allra mest just nu. kramiz<3

 

 

Nu under helgen starta jag del 2 av exponeringen av mina trauman som ung. Under del 2 går det ut på att man ska möta och vänja sig för det man är rädd/får panik av. Jag valde att starta med att möta min rädsla för mopeder och dess ljud som jag under 14 års tid reagerat väldigt starkt på särskilt under perioden vår till höst när det är många sådana ute.

 

Varje gång jag hört en moped under dessa år har jag fått panik och vill genast lokalisera var den kommer ifrån och kommer den bakom mig har jag alltid vänt mig om för att se den åka förbi, detta är något som uppkommit till följd av att jag under många år blev jagad av mopeder. Jag litar inte på förarna och ljudet väcker svåra minnen.

 

Första exponeringstillfället i Lördags gick ut på att lyssna på mopedljud från Youtube med förbundna ögon i 5 minuter. Jag visste att jag skulle få panik och vilja fly, men det som hände knappt 1 minut in i övning fanns inte med i mina beräkningar alls. Jag brast ut fullständigt i tårar, men jag satt kvar under hela övningen. Antar att jag reagera så för jag var hemma i tryggheten och kunde släppa ut tårarna utan att någon såg det.

 

Nu kommande dagarna kommer jag fortsätta öva här hemma i tryggheten och i slutet av veckan hoppas jag kunna börja öva lite smått utomhus. Så det går framåt och jag tror att jag så småning om lär lära mig hantera situationen utan att få panik. När denna rädslan är under kontroll ska jag gå vidare till nästa trauma i min takt. Nu ska jag sova en stund för all denna bearbetning tar väldigt mycket på energin som jag har väldigt lite av och då jag även ska klara måltiderna har jag fått ökat antal vilostunder. kramiz<3

 

Reagerar starkt på ljudet av en moped: 

 

Då var det dags att sammanfatta första hela veckan av detta år och jag kan ju direkt säga att den har inte varit den bästa starten. Smärtorna har gått upp och ner från dag till dag och värst har det varit när det blivit minusgrader utomhus. Så har fått försöka köra vetekudde ofta, vilket gjort att det blivit en extremt lugn vecka för mig och tösen som är kvar än. Men det har varit ganska skönt, speciellt nu när jag gått in i den svåraste biten av hela IKBT att möta och vänja mig vid det som skrämmer mig. Men trots att veckan varit rätt tutf så har jag haft små ljuspunkter. Så här kommer fem saker jag är stolt/glad över denna veckan. kramiz<3

 

 

 

 Igår var verkligen en tuff dag känslomässigt och egentligen inte så konstigt då jag nu går igenom exponering del 2 i IKBT. Sen har nog mardrömmarna om nätterna börjat tära lite på mig då min lilla sömn blir avbruten minst 2-3 gånger per natt. Så det är som att bestiga ett berg just nu, men förhoppnigvis vänder det till det bättre/lättare snart när jag tagit mig igenom de svåraste delarna. 

 

Det är okej att ha dåliga dagar och det är okej att gråta ut allt som jag burit på under alla dessa år. Det är en del av behandlingen. Jag får ta en dag i taget och en stund i taget då psyket är i botten och kroppen bråkar. Kylan som åter kom skapa ännu en gång kaos i min kropp med svåra smärtor kan man säga.  kramiz<3

 

 

Senaste dygnen har smärtorna ökat rejält och det påverkar precis allt i vardagen, så igår valde jag ta den starkare medicinen efter jag och tösen hade ätit en tidig middag. Jag är glad över att vi hann äta innan för det dröjde inte länge innan illmaåendet kom som en ovälkommen gäst. Det höll i sig hela kvällen och även natten. Just nu har det börjat lugnat sig lite och jag hoppas få tillbaka lite aptit inför middag sen. Smärtorna är inte lika starka som under Måndagen och förmiddagen igår, men dem är fortfarande ganska tuffa. Det kommer därför få bli en extremt lugn dag för mig och tösen. kramiz<3

 

 

Hoppas ni hade en så bra nyårsafton som det bara gick i Fredags och att ni åt något riktigt gott. Vårat firand blev otroligt mysigt, trevligt och med mycket skratt som vanligt. Ett perfekt avslut på ännu ett år som minst sagt var en berg och dalabana.

 

Idag tänkte jag ta upp några av mina mål jag har med 2022 som jag hoppas kunna uppfylla. Men allt hänger såklart på hur kroppen mår och om alla bitar faller på plats. Mitt ledord för i år är: Prioritera dig själv. Kramiz<3

 

Det är dags att sammanfatta sista veckan av året och dem första dagarna av det nya året. Veckan började ju med en blandad känsla inför nyår. Men såhär i efterhand känns det än så länge helt okej med ett nytt år även om det kommer bli tufft nu i början. Jag fick även äntligen träffa min familj igen efter att ha varit sjuka och det var så mysigt. Här kommer fem saker jag är stolt/glad över i veckan. Kramiz❤