Ny vecka med nya dagar att ta sig igenom och jag hoppas verkligen dagarna går lite bättre än förra veckan. Den starta i alla fall ganska okej med att smärtorna ligger runt en 5 på smärtskalan och även blodtrycket är något bättre idag. Vilket känns så skönt för mitt låga blodtryck har verkligen inte gjort mina redan tuffa dagar lättare! Men även om kroppen är stabilare så kommer veckan få starta lugnt med mycket vila och bara ta hand om mig själv lite extra. Det har ju varit ett par tuffa veckor med mycket möten och känslor, så det är lite av en lättnad nu när alla frågetecken börjar lösas upp. kramiz<3

 

 

Då var det dags att sammanfatta veckan som gått och den har ju varit ganska tuff särskilt när det kommer till kroppen som strulat en hel del. Nu mot slutet av veckan lyckades jag i alla fall få ner smärtorna en hel del även om mitt låga blodtrycket fortfarande ställer till det i vardagen, då menar jag mer än när jag bara reser mig upp. Jag hoppas, hoppas, hoppas det är något som rättar sig till nu under kommande veckan. Men jag har haft en del fina stunder ändå trots allt strul med kroppen, så här kommer fem saker jag är stolt/glad över denna veckan. Kramiz❤

 

 

 

Jag njuter för fullt av lugnet och naturen här ute på ön. Det kommer små regnskurar då och då men där emellan skiner solen helt magiskt här över. Är så glad över att jag orkade följa med ut denna lång helg. Mitt mående är dock fortfarande sådär men har i alla fall fått ner smärtorna lite. Här kommer ett par bilder som tagits under senaste dygnet. Kramiz❤

 

 

Dagarna har verkligen gått långsamt den senaste veckan på gott och ont må jag säga. Idag bär det i alla fall av till ön för ett par välbehövliga dygn på ön tillsammans med mina föräldrar. Känns som jag behöver dem extremt mycket nu för att få ut allt jag grubblar på och ha en famn att gråta i. Jag hoppas dock vädret blir något mer stabilt än det varit den senaste dagarna. Men på ön brukar vädret oftast vara betydligt bättre än här i stan som tur är.

 

Jag mår som sagt fortfarande inget vidare i kroppen som strejkar något enormt just nu och inte blir det bättre av att mitt blodtryck varit lågt så känt mig konstant svimfärdig vid minsta rörelse. Även mitt inre är ett kaos efter de tunga beskeden från sjukgymnasten som jag någonstans borde varit beredd på men ändå togs det så hårt att få det svart på vitt igen hur illa det är. Nu blir det en lång helg på ön för att bearbeta allt och vila massor. kramiz<3

 

 

Jag startar upp denna veckan med en fortsatt krasch av kroppen. Min kropp är riktigt svag och har en märklig känsla i kroppen vid minsta rörelse som inte går sätta ord på. Så det kommer bli en kämpig start och risken är stor att detta lär hålla i sig ett tag med tanke på att jag redan inne på dag fyra med lågt blodtryck och högpuls. Imorgon har jag besök hos sjukgymnasten igen och är så klyven om jag ska avboka det eller om jag ska försöka åka dit. Så får se hur jag göra med det.

 

Nu de kommande timmarna idag lär jag nog få ta och vila så får vi hålla tummarna att jag klarar av att fixa någon enkel middag sen annars får jag be pappa komma hit med något gott tänker jag. Men då lär det bli en väldigt sen middag då han sover till fem efter ett nattpass på jobbet. Jag hoppas min kroppen snart blir stabil igen så jag åtminstone klarar de viktiga måltiderna. kramiz<3

 

 

 Då börjar denna vecka lida mot sitt slut och den har minst sagt varit turbulent på många plan. Under veckan har många känslor och frågor väcks till liv på nytt och bara tiden kan hjälpa mig bearbeta allt igen. Men även om veckan kantras av en del tårar och till och med floder så har jag ändå lyckats få ett par riktigt fina tillfällen som jag kommer kunna se tillbaka på med glädje och värme. Så här kommer fem saker jag är stolt/glad över denna veckan. kramiz<3

 

 

 

Mina känslor är lite av en berg och dalabana just nu efter senaste beskedet av sjukgymnasten i Onsdags. Det var som mitt hopp dog lika fort jag hade börjat hoppas på få hjälp med smärtorna i nacke/bröstrygg pga orörliga kotor. För ja hoppas gör jag alltid trots att jag vet att jag är kronisk sjuk med flera olika sjukdomar och därmed är ett komplicerat fall för vården. Men att gång på gång bli bortdömd av vården ännu en gång börjar tära på psyket. Det var vårdens idé att öppna upp allt igen för att utesluta att jag VERKLIGEN inte kan bli bättre vart dem nu ens kom på att det skulle gå efter 18 år?!

 

Jag är lämnad åt mitt egna öde och få det uppslängt i ansiktet igen gör fruktansvärt ont inom mig. Så just nu cirkulerar det återigen många funderingar och känslor. Hur ska man bara hantera vetskapen om att man ska plågas i kanske 60+ år till liksom?! Vården har verkligen öppnat upp såret inom mig på nytt. Jag är därmed ganska nerbruten och less just nu men jag vet att jag kommer resa mig igen när jag fått smälta allt på nytt. kramiz<3

 

 

 

 

 Då har man plågat sig upp tidigt för att komma iväg till sjukgymnasten denna veckan. Mår dock sådär då illamåendet är riktigt jobbigt just nu. Min mage känns liksom upp och ner såhär tidigt på morgonen. Förhoppningsvis lugnar det sig sen om någon eller några timmar. Fick bli en lätt frukost nu så får jag äta en tidigt lunch sen innan jag ska iväg igen. Om jag nu ens kommer klara åka iväg en gång till Idag, annars får det bli en lugn dag. Kramiz❤

 

 

Då var det dags att starta upp en helt ny vecka och hur denna veckan kommer se ut är lite oklart än. Det enda jag egentligen vet är att jag på onsdag ska iväg till det stället jag haft möte på ett par gånger under vinter/våren. Fast denna gång kommer det även vara andra där som ska lära känna mig och jag dom. Nervöst som tusan men också så spännande. Jag hoppas det kommer kännas lika bra som det gjort under möterna. 

 

För att jag ska klara med onsdagen kommer starten av veckan få bli ganska lugn. Min kropp är extremt sliten efter helgen. Bilresorna blir ju för täta av att åka till ön över en helg. Men jag ville verkligen se Eurovision med mamma så det var egentligen enda anledningen till att jag följde med ut på så få dagar. Det har dock kostat hårt på kroppen så jag har haft " anfall" nästan varje kväll så lite kluven om det var värt det såhär i efterhand. Men, men inget att göra åt nu. kramiz<3

 

 

 Då börjar ännu en vecka lida mot sitt slut och det är dags att sammanfatta den. Den har verkligen varit lite upp och ner både känslomässigt och med kroppen precis som vädret, ena dagen bra andra dagen kasst. Men jag har också haft ett par fina stunder ändå som när jag åt middag hos mina föräldrar och F var där. Det var lika mysigt där som vanligt och nu under helgen har jag ju varit i mitt paradis. Så fick verkligen avsluta veckan på topp i alla fall. Här kommer fem saker jag är stolt/glad över denna veckan. Kramiz❤

 

 

 

 

 

Inatt sov jag allt annat än bra och morgonen vart inte bättre den. Smärtorna gjorde det svårt att somna om när jag väl vaknade för att skifta sida som jag måste göra för att inte få tryckmärken. Illamåendet är ganska kraftigt idag så ska bli intressant se hur det ska gå att åka till ön senare ikväll. Kanske om jag har tur kan jag vila/sova en stund nu på eftermiddagen innan pappa är tillbaka från sin utflykt med jobbet. Men även om kroppen mår sådär efter natten så ser jag framemot att få vara på ön under helgen. Dels få vara nära naturen igen men framförallt få sällskap av mina föräldrar efter flera dagar av ångestattacker i det dolda. Så jag behöver nog en och annan kram under helgen för att göra mig redo för en ny vecka. Kramiz<3

 

 

 

 

Idag är man riktigt öm i kroppen och särskilt överkroppen. Under besöket hos sjukgymnasen i måndags upptäcktes det att flera av mina kotor är orörliga. Normal ska kotorna kunna gunga som på gungbräda vid rörelse. Många av mina punkter som jag har ont vid gungar bara åt ett håll som om ena sidan väger mer än andra liksom. Men det är väldigt skiftande vilken sida av kotorna som är orörlig,  vilket gör det lite mer komplicerat. Besöket gick i alla fall bättre än sist då h*n nu hade läst på om ME till denna gång.

 

Det kommer däremot bli besök hos sjukgymnasten minst en gång i veckan så h*n kan trycka pulserande på punkterna/kotorna som jag har svin ont på för att få igång rörligheten. Kan säga att man blir sjukt mör och öm efteråt där sjukgymnasten varit och tryckt utöver hur påfrestande det är för min kropp att bara åka dit och vara där och sen ta mig hem. Men det finns inte så mkt alternativ när träning går bort då min ME inte klarar det. Det är bara till att hoppas att jag inte kraschar allt för mycket av besöken. Så svår balansgång! kramiz<3

 

 

En ny vecka är redan här och än så länge håller sig solen framme. Jag mår dock sådär i kroppen eller snarare att jag haft nervsmärtor senaste dygnen och den smärtan är den jag tycker är svårast att få kontroll över. Den blir såpass intensiv att det är på gränsen till tårar vid varje vardagsmoment. Men jag hoppas det ger med sig så småningom så jag slipper ta stark medicin med biverkningar för att bryta smärtan.

 

Idag bär det av till sjukgymnasten i alla fall och jag hoppas verkligen h*n läst på om ME till denna gång. Sist kändes det inte alls bra med de orden h*n slängde ur sig utan att tänka efter först. Riktigt idiotiskt sagt rent av! Men, men nu ska jag göra mig klar för att bege mig dit trots min nervositet & oro ändå är det väl i vården man borde känna sig trygg? eller?!  kramiz<3

 

 

Ännu en vecka börjar lida mot sitt slut och det är dags att sammanfatta veckan som gått. Den börja ju med att infektionen äntligen börja ge med sig och att jag sakta börja återhämta mig igen, vilket var en enorm lättnad. Däremot har min ångest ökat nu i slutet av veckan något som jag mistänker har med morgondagens möte med sjukgymnasten att göra. Så får se hur det går och jag hoppas på bra så jag slipper denna tyngd av oro och ångest. Men trots att slutet av veckan kantrats av ångest så har jag ändå fått ihop ett par riktigt fina stunder denna veckan. Så här kommer fem saker jag är stolt/glad över denna veckan. kramiz<3 

 

 

 Tjo!

 

 Vet inte vart jag ska börja någonstans men mötet igår gick i alla fall super bra. Så taggad på att träffa det gänget en stund när jag väl orkar ta mig dit. En trygg plats där jag kan få vara jag men också öva på att övervinna de rädslor jag fortfarande tycker är jobbigt efter mitt trauma.

 

Kroppen idag mår dock inget vidare eller egentligen kände jag redan av det igår på kvällen. Skakningarna kom och även de starka smärtorna, så får se vad dagen idag har att erbjuda men troligen ganska lugn och ikväll blir det myskväll framför "masked singer". Kramiz❤

 

 

Solen lyser underbart ute och det gör mig så glad även om jag inte lyckats ta mig ut. Jag försöker spara på krafterna nu då jag har ett viktigt möte imorgon som jag egentligen hade hoppats på skulle ske nästa vecka. Men, men finns det inga andra lediga tider än imorgon så får jag kämpa iväg till det. Det är ett möte som jag tror kommer gå super bra så länge min röst håller, så är inte speciellt nervös för en gång skull, Vilket känns jätte skönt! 

 

Jag har lite ont i huvudet idag och ögonen reagerar en del på ljus men annars mår jag ganska okej för att nyligen haft infektioner. Jag känner hur kroppen återhämtar sig allt efter som även om det är väldigt långsamt. Nu ska jag ta och vila en stund innan jag ska ge mig på att fixa lite middag till mig. Jag äter ju alltid tidig middag för att hinna klämma in en mellis runt 7-8 tiden på kvällarna. kramiz<3

 

 

 Äntligen är en ny vecka här efter förra veckans gråa dagar av infektion och inflammationer i kroppen. Kroppen börjar sakta återhämta sig efter allt och nu väntar jag bara på att rösten ska komma tillbaka och att allt slem ska försvinna helt. Det kommer därför få bli ännu en lugn vecka där jag bara ska vila och se till att krya på mig.  Jag börjar nog bli lite "tokig" av att vara ensam känner jag, men då jag ska vila rösten så är det ändå svårt att ses just nu. Jag får försöka hålla ut denna veckan och så får vi hoppas att jag kan träffa eller få besök nästa vecka. Nu ska jag ta och vila innan det är dags för mellis. kramiz<3 

 

 

 

 Då var det dags att sammanfatta ännu en vecka och en ganska jobbig vecka som jag helst hade hoppat över om det hade varit möjligt. Den starta ju med att förkylning slog till på nytt och denna gång rejält. Jag har även lyckats åka på inflammation i struphuvudet och svalg, vilket jag inte är super förvånad över egentligen med tanke på både förkylningen och sen svår reflux på det. Det blev pricken över i för vad mitt psyke klarade av så jag bröt ihop totalt i fredags. Hur mycket ska man klara av liksom?! Men tros att veckan varit svår har jag fått små ljusglimtar här och där, så här kommer fem saker jag är stolt/glad över denna veckan. kramiz<3