3 månader senare kom äntligen en remissen till smärtkliniken. Men besöket  där gav varken någon diagnos eller tips om hur jag skulle gå vidare i kampen mot  en diagnos. "Jag var ännu en gång utlämnad till mitt egna öde." Månader gick och  jag hörde inte ett ord från vården. Men så en sommardag fick jag min remiss till  Gottfriesmottagningen i Göteborg.

  

5 Juli 2011 åkte jag mot Göteborg i hopp om att få en diagnos eller  åtminstone få tips vart jag kunde vända mig för att få hjälp. Mötet med min nya  läkare gick jätte bra, långt över förväntan. Jag till och med våga prata själv  för första gången i mitt liv. Jag kände mig inte längre "dum i huvudet", för  äntligen var det någon som lyssna på vad jag hade och säga. Efter mötet kände  jag mig lättad. Det var som jag visste att jag snart skulle få svar på min gåta.

 

 

5 september 2011 Var det dags för återbesök på Gottfriesmottagningen.  Förväntansfull men ändå super nervös satt jag nu framför min läkare igen och  äntligen fick jag svar på de jag så länge kämpat för. Jag fick diagnosen  "ME/CFS".

 

 

Tiden gick och värken blev allt värre och Vårdcentralen tyckte vi skulle  höra av oss till Gottfriesmottagningen igen för ytterligare ett återbesök. Efter  mycket strid så fick jag äntligen en akut tid efter nyår. Tredje gången på  Gottfries och denna gången kolla hon bara mina smärtpunkter och förklara att jag  även drabbats av Fibromyalgi.

 

Helt plötsligt så stod jag där med 2 diagnoser som jag knappt visste fanns.

Jag fann svaren som jag så länge sökt efter men än är kampen långt ifrån  över. Nu börjar nästa del av livets resa "kampen i VUXENLIVET".