Tjo!!!

Nu ligger jag här i soffan och fäller dom tårarna jag velat få ut i flera dagar. Jag önska det fanns ett sätt att bli frisk igen, ett sätt som gjorde att jag släpp all smärta, mediciner och livet i buren. Men det känns så långt ifrån. Jag drömmer ju bara. Jag kommer aldrig bli frisk, inte så länge jag inte får rätt till vård. Ska vila, Kramiz<3