Nu under helgen starta jag del 2 av exponeringen av mina trauman som ung. Under del 2 går det ut på att man ska möta och vänja sig för det man är rädd/får panik av. Jag valde att starta med att möta min rädsla för mopeder och dess ljud som jag under 14 års tid reagerat väldigt starkt på särskilt under perioden vår till höst när det är många sådana ute.

 

Varje gång jag hört en moped under dessa år har jag fått panik och vill genast lokalisera var den kommer ifrån och kommer den bakom mig har jag alltid vänt mig om för att se den åka förbi, detta är något som uppkommit till följd av att jag under många år blev jagad av mopeder. Jag litar inte på förarna och ljudet väcker svåra minnen.

 

Första exponeringstillfället i Lördags gick ut på att lyssna på mopedljud från Youtube med förbundna ögon i 5 minuter. Jag visste att jag skulle få panik och vilja fly, men det som hände knappt 1 minut in i övning fanns inte med i mina beräkningar alls. Jag brast ut fullständigt i tårar, men jag satt kvar under hela övningen. Antar att jag reagera så för jag var hemma i tryggheten och kunde släppa ut tårarna utan att någon såg det.

 

Nu kommande dagarna kommer jag fortsätta öva här hemma i tryggheten och i slutet av veckan hoppas jag kunna börja öva lite smått utomhus. Så det går framåt och jag tror att jag så småning om lär lära mig hantera situationen utan att få panik. När denna rädslan är under kontroll ska jag gå vidare till nästa trauma i min takt. Nu ska jag sova en stund för all denna bearbetning tar väldigt mycket på energin som jag har väldigt lite av och då jag även ska klara måltiderna har jag fått ökat antal vilostunder. kramiz<3

 

Reagerar starkt på ljudet av en moped: 

Gårdagens skol timmar gick jätte bra, fick en otroligt duktig labbkamrat och tur var la det för jag är värdelös på Kemi. Jag har inte ens godkänt i grundskole kemi. Men jag tror jag kommer få ihop en bra labbrapport tack vare min kamrat som var jätte duktig på att förklara så man förstod nått. kramiz<3

 

Nu återstår det bara 2 dagar att plugga på inför det stora provet på halva kursboken. Nervös samtidigt som jag börjar få in allt mer i mitt lilla sega huvud, så kanske har jag turen på min sida. Jag tror faktiskt jag har goda chanser att klara provet bara det inte är frågor där man ska beskriva allt för mycket. Kramiz<3

 

Jag gör mitt BÄSTA så ofta jag kan och det räcker!

 

 

Besöket i skolan idag gick kanon även om bara 1 av 3 program fungera av de cd-skivorna jag fick med mig hem. Den viktigaste funktionen fungerar ju som tur är. Att allt jag skriver eller vill men inte orkar läsa kan jag få upp läst tack vare ett skolprogram för synskadade. Detta kommer underlätta min vardag och framför allt studierna otroligt mkt.

 

I övrigt flyter pluggandet på bra även om det krånglar med formuleringen ibland. Imorgon ska första inlämningen skickas in. Jätte nervös på vad lärare kommer tycka, tror dock att den andra inlämningen lär gå bättre.  kramiz<3

 

Igår eftermiddag fick jag sms om att min kursbok kommit så var inne i stan och hämta den. Kan erkänna att jag knappt hann hem innan jag slog upp boken och sätte igång med uppgifterna och har nu bara 4 av 14 kvar. Tänk att man kan sakna skolan så mycket att man inte ens kan vänta till nästa dag med att börja plugga.

 

Jag ska försöka göra klart dom sista idag, dock kan jag inte skicka in inlämningen idag då jag råkat bli borttagen från kurs gruppen på Fronter (skolwebben), kan där med inte heller hämta fler uppgifter utan får helt enkelt vänta tills början på nästa vecka innan jag kan fortsätta. Suck att jag alltid ska ha sån otur.Kramiz<3