Så jag längtat att få komma hit till gbg i över 1 års tiden då min senaste inplanerade resa dec förra året blev inställt pga infektion. Denna gången hade jag ett möte för att gjuta avtryck av mina öron för att äntligen fixa formgjutna sovproppar och det gick hur bra som helst förut. Så nu inväntar jag bara på att öronpropparna ska vara klara om ca 3-4 veckor. Mitt mående igår på kvällen efter både resan hit och den lång dag var fruktansvärt. Jag skakade något sjukt och på de började även kräkreflexerna bråka så vart ingen middag för mig igår. Tyvärr är illamående ett av mina symtom på att min puls är alldeles för hög, något som blivit extremt påtagligt senaste året.

 

 

 

 Puss & Kramiz

// Jenniey Love❤

 

 

Idag vart det en mysig lite utflykt till grannkommunen med två av mina syskonbarn men framförallt för den lilla som varit så taggad sen jag berätta för honom att vi ska iväg till ett gammalt bibliotek där dem har en rymden-utställning för barn. Jag ska ärligt säga att jag var lite smått nervös inför resan då minstingen reagerat ganska oroligt över att vara utanför min lägenhet de tidigare dagarna. Men idag kändes lillen betydligt mer harmonisk trots att vi åkte till en helt annan kommun. 

 

Det blev en otroligt lyckad resa där vi bland annat gick in i den vackra domkyrkan. Den upplevelsen var nog lika stort för mig som för dem då jag näsintill glömt bort hur vacker den är efter alla år som gått sen jag var där senast. Därefter traska vi över till bokävetyret som ligger på andra sidan vägen om kyrkan. Där lillen fick lära sig lite om rymden och framförallt få leka av sig innan vi tog ett mindre lyckat restaurangbesök i staden innan vi åkte hem igen.

 

Tror helt ärlig jag aldrig jag ätit så äcklig skinka på en pizza i mitt liv, såg seriöst ut som långa maskar och tösens dyra caesarsallad smaka inget annat än vattnig sörja av salt. Så på de stället lär jag nog inte återkomma till om man säger så. kramiz<3

 

Så mäktig kyrka: 

// Jenniey Love❤

 

 

Nu när kylan tränger sig på allt mer så känner jag att hösten är här även om det känns sådär.  Sommaren gick ju alldeles för fort och jag kan ju inte vara den enda som känner så. Man hann knappt börja njuta innan den närmade sig sitt slut. Denna sommaren kanske inte var den bästa för mig, men den har ändå gjort sina små avtryck på gott och ont. Så i dagens inlägg tänkte jag sammanfatta min sommar med hjälp av bilder som tagits under Juni, Juli och Augusti. kramiz<3

 

 

 

 

 

Igår kväll tog jag och öppna det skåp jag knappt öppnat sen jag flytta in i lägenheten. Jag har alltid vetat vad som finns där och igår kände jag att nyfikenheten tog över. I det skåpet finns ett par fotoalbum och jag plocka fram 2 av dem såg ut att vara de äldsta. Ni anar inte hur roligt och mysigt det var att se gamla bilder på släktingar som man knappt vet namnet på men som man ser många likheter med i ansiktet. Jag hitta även bilder på vårat sommarhus när det byggdes och hur det såg ut innan det målades om och byggdes ut. Så himla häftigt! Någon kväll när jag känner mig lite starkare ska jag fortsätta bländra igenom resten av albumen i det skåpet. kramiz<3

 

 

I onsdags kom jag och pappa äntligen till slottet och jag var lika förtjust som jag varit varje år i min uppväxt. Det spelar ingen roll hur många gånger jag varit där jag tycker det är lika vackert varje gång. Årets utställning var la inget för varken mig eller pappa, så vi kolla istället in på hur dem kan ha montera ner de enorma skåpen förr när möblerna flyttandes runt mellan slotten. Jag och pappa hittar nästan alltid något spännande att snöa in oss på när vi är där. Så det blir som en ny upptäckt varje gång. Jag är så lycklig och glad att vi kom iväg. Dock åkte jag på ett "anfall" senare på kvällen och som satte spår under gårdagen och även idag. Det är vila, vila och ännu mer vila som gäller nu inför hemresan till stan imorgon. kamiz<3

 

 

 

Nu har jag bott här i min lägenhet i 3 månader och jag har tänkt skriva lite om hur det går och vad planerna är här näst. Vill börja med att säga att jag är extremt tacksam för att jag fått denna möjlighet att bo i farmors gamla lägenhet för att bo själv och se hur allt går samtidigt som det är en plats jag är trygg med. Hur nästa år ser ut vet jag inte alls just nu, men jag försöker inte tänka på det särkilt mycket utan ta vara på nuet. Jag trivs oerhört bra i lägenheten jämför när jag bodde hos mina föräldrar där grannarna förde oväsen konstant. Här hör man bara grannarna när dem nyser väldigt högt annars hör man dem knappt.

 

Jag visste ju att det skulle bli en utmaning att bo själv. För att både sköta hem och mig själv är inte lätt att få ihop när kroppen strejkar. Mina rutiner är otroligt viktiga för mig för att min kropp ska klara av det allra viktigaste om dagarna. Sista tiden har dock varit väldigt jobbig och jag går nu i tankarna om att be om hjälp och det tycker min rehabkooordinator också att jag borde göra. Jag är lite nervös inför det då jag är rädd att det kommer bli ångestladdat att släppa in okända i mitt liv och därmed kommer ta mer energi än det kommer ge. Det skrämmer mig alltså endel samtidigt som jag inser att om jag ska klara dagarna behöver jag ha hjälp med vissa sysslor. Kramiz<3

 

 

 

Idag vakna jag upp av att pappa öppnade min dörr så jag fick solens strålar rätt i ansiktet. Jag visste att detta kunde ske om vädret var bra. Pappa ska nämligen måla runt mitt lilla fönster på utsidan. Då det behöver rustas upp lite efter att ha fått en massa solsken på sig flera år i söderläge. Nu kommer det bli fint igen och redo för att klara ytterligare flera år.

Jag själv har inga större planer alls. Jag tar dagarna lite som de kommer. Men såklart hoppas jag på att orka sitta ute korta stunder under dagen för att få känna värmen och höra fåglarna kvittrar. Precis det som betyder sommar för mig! Sen vet man aldrig om det blir kvällsbad eller inte allt hänger på vinden och hur jag mår senare sen. Kramiz❤

 

 

Jag lyckades få en timme i solstolen igår och bara njuta av naturen även om det blåste enormt mycket. Det gick dessutom ganska bra att ligga ner så länge jag höll mig stilla. Det är så avkopplande känsla att ligga sådär ute i trädgården och det märks verkligen på min vilopuls hur bra jag trivs här ute på ön jämför med i stan.

 

Det känns konstigt att det bara är ca 8 dagar kvar innan det är dags att lämna ön efter varit boende här i 6 veckor. Så nu när det är fint väder har jag tänkt försöka sitta ute en stund varje dag även om det så bara blir ca 30 minuter till en timme. Allt för att verkligen ta in och hitta ett inre lugn som jag kommer behöva i höst. Kramiz❤

 

 

Vilken fin utflykt jag fick chansen att följa med på igår då ett av syrrans barnen hellre ville vara hemma med morfar för att plocka kantareller. Det var super mysig att se de övriga barnens glädje över att få se slottet. De fick även gå runt där inne och leta efter detaljer för att få varsin belöning i slutet. Dem lyckades få ihop alla rumsnummer som detektiv.

Idag känner jag mig lite mör i kroppen efter utflykten och regnvädret som kom över ön igår gjorde det inte lättare. Det gick från solsken till iskallt regn fort och den snabba vändningen gillar inte min kropp alls. Jag hoppas dock smärtorna lugnar sig nu när vädret förhoppningsvis ska vara lite bättrr ett par dagar i rad. Kramiz❤

 

 

Vilken vackert väder vi fick igår och så länge solen var framme var det till och med varmt ute. Jag vilar en del mitt på dagen men framåt kvällen kände jag och tösen att vi nog skulle ta en sväng och försöka hitta lite smultron och hallon. Så vi gick till vårat ställe och plocka men de finaste låg tyvärr så långt ner i de djupa diket att vi inte nådde dem. Men vi fick ihop lite till min pudding i alla fall.

 

Proteinpuddingen blir så mycket godare med lite jordgubbar, smultron eller hallon till. Än så länge kommer det massa små jordgubbar i landet som är super goda. Jag har även försökt med blåbär också men fastna inte lila mycket för det. Dessutom ska jag inte äta blåbär för ofta då min mage alltid har varit väldigt känslig för just de. Men det är ju så gott speciellt till vaniljglass. Kramiz❤

 

Puss & Kramiz

//Jenniey Love❤

 

 

 

Min dag igår blev precis så stillsam och mysig som jag hade förväntat mig då vi trots allt är på ön och vädret skifta mellan sol och regn under hela dagen. Men allt tog plötslig en vändning.som jag inte hade räknat med. För under eftermiddagen igår kom det jag verkligen försökt undvika nämligen ett "anfall".

 

Det starta lite försiktigt med plötslig trötthet/sömnighet och sen kom även mjölksyrekänsla/domningar i kroppen. Ju mer tid som gick desto intensivare blev smärtorna. Dagen sluta därför mindre lyckat men det är sånt som sker då och dä. Idag blir det vila för återhämtning efter "anfallet" och göra mig redo inför mensen. Kramiz❤

 

 Hej på er!

 

Denna dagen har jag både sett framemot och inte. Jag tänker inte ljuga om att jag de senaste åren inte haft extrem åldernoja. För det har jag haft! Mitt liv som 28 åring ser så mycket annorlunda ut en många andra jämnårigas. Det har skapat både en inre sorg och stress på samma gång hur mycket jag än försöker trycka bort det.

 

Men vet ni vad jag ser ändå alltid framemot min födelsedag för hur jag än mår brukar jag alltid få en fin dag som det bara går. Tårta åt vi i fredags då vi köpte med det från stan. Men det blir nog lite firande ändå om jag känner pappa rätt. Så jag känner ska nog ta och kliva upp för frukost nu och göra dagen magisk. Kramiz❤

 

 

Nu är jag tillbaka på ön där jag känner mig som mest hemma. Här ska jag nu vara ett par veckor är tanken. Jag kanske måste åka hem till stan någon gång under dessa veckor. Men annars ska jag nu vara ö-bo och det ska bli så skönt efter att ha haft ett par riktigt tuffa veckor. 

 

Igår kunde jag äntligen ligga i solstolen med en bok i skuggan. Visserligen blev det bara ett par sidor innan jag slumra till en kort stund innan grabben studsar ut och ropar " morfar säger att vi ska bada nu". Ett kvälls dopp som var helt underbart för min kropp efter all värme under dagen. Kramiz❤

 

 

Då var en ny dag här och idag känns svalget så mycket bättre även om bröstkorgen fortfarande är öm. Igår kunde jag dessutom öka måltiderna lite till och idag hoppas jag kunna få i mig ännu mer. Vilket är små, små steg i rätt riktning efter att knappt kunnat svälja pga ömhet i svalget.

 

Idag ska jag i alla fall bege mig hem till ön för ett par veckors återhämtning och lugn. Bara njuta av sommarens magiska stunder och hämta krafter inför höstens alla strider. Sommaren kommer ju bli annorlunda i år men jag lär nog få fina minnen av den ändå som man kommer kunna se tillbaka på i höst/vinter sen. Kramiz❤

 

Hem ljuva hem det är verkligen ön💜💙

 

Nu har jag vaknat upp efter en härlig första natt här på hotellet eller egentligen har jag redan varit vaken en gång för att hinna äta innan jag ska fasta. Men så fort jag hade slängt i mig lite frukost så somna jag om igen. Vilket var super skönt.

 

Jag vill ju vara så stark som möjligt inför undersökningen som jag alldeles strax ska bege mig mot. Det pirrar av nervositet i magen samtidigt som jag känner en stolthet av att jag ändå vågade åka själv trots att jag vet att de kommer bli tufft. Kramiz❤

 

Här kommer lite bilder från när jag kom hit igår: 

Puss & Kramiz

// Jenniey Love❤

 

 

 

Idag om några timmar bär det av mot Göteborg för att spendera början av veckan där. Jag ser framemot att få egentid på hotellet och att få sjukhusbesöket avklarat. Men det finns en viss oro ändå speciellt när jag kommer fram till gbg. Jag har ju försökt undvika åka med kollektivtrafiken nu senaste månaderna och speciellt buss.

 

Så det känns lite sådär att behöva utsätta mig för att åka spårvagn/buss i centrala gbg när läget är som de är. Förhoppningvis kommer det gå bra, jag har ju inte haft en enda infektion sen Februari/Mars och jag hoppas på att klara mig från alla typer av infektioner ett bra tag framöver. Nu är det dags att packa ihop det allra sista innan pappa skjutsar mig till tågstationen. Kramiz<3

 

 

// Jenniey Love❤ 

 

 

Sen jag kom hit ut på ön har allt känns väldigt speciellt. Jag visste att de skulle kännas tomt och vara väldigt tyst. Men ju äldre jag blir ju mer förstår jag vad vistelser på ön faktiskt betyder för en. Här kan jag slappna av och samla krafter när man under en längre tid haft det kämpigt.

 

Igår sken solen från tidig morgon till kväll och svalorna dem flög som galningar ut och in från sitt bo. Ibland var dem knappt en meter från ens huvud.  Man hoppar till varje gång de flyger förbi i turbo fart även om man tror man är beredd. Jag trivs bra här ute på ön i lugnet. Kramiz❤ 

 

 

Jag mår inte super bra i kroppen efter utflykten igår, men det var så skönt att få komma ut lite och få höra fåglarna kvittra precis som hemma på ön. Men idag väntas det bara bli en lugn dag här hemma för återhämtning, troligen i sängläge då jag har lite svårt att sitta upp utan att allt gungar. Vilket inte är så konstigt då jag ska ha mensen om exakt en vecka och då brukar både huvudvärken och yrseln öka. Sen var jag ju iväg på utlfykt igår och det tar extremt på krafterna. Kramiz<3 

 

 

 

 

Det var helt magiskt att vakna upp här ute på ön igen. Solen skiner och det lagom varmt för att jag ska kunna vara utomhus utan att bli stel av kyla eller överhettad av värme. Idag är planen att jag och pappa ska städa mitt rum ute i gamla "förrådet". Vi behöver dammtorka lite lätt överallt och dammsuga golvet. Sen är det bara att förbereda inför min flytt dit ut. Men jag kommer nog inte sova där förrän tidigast Tisdag när jag vart hemma i stan på mötet. 

 

Denna helgen har jag "far & dotter"-helg och då vill jag sova inne i stora huset för att få så mycket tid med pappa som det bara går. Njuta av våra härliga samtal och spela spel tillsammans innan de övriga också kommer vara här ute. Det var ganska många månad sen vi hade far & dotter dag eller helg så vi har en del att ta ikapp. Nu måste jag ta tag i dagen innan det är dags att vila sig igen för att klara av nästa måltid. kramiz<3