Jag hatar verkligen att krascha så här. Det är som att förlorar allt innan det kommer tillbaks igen när kroppen återhämtat sig efter alla äventyren man gjort. Lika jobbigt varje gång, man vill bara gråta av ilska på sig själv, men det hjälper inte. Man måste få leva trots detta helvete.

 

Ögonlocken känns tunga, så får verkligen kämpa för att hålla mig vaken för att inte somna sittandes. Tyvärr tror jag kroppen vinner idag, så lika bra att göra sig klar för natten. Kramiz<3