Usch, vilken känslomässig dag det vart från glad till ledsen och sen tvärtom.  Tårarna beror mkt på att jag längtar efter att flytta, jobba, bilda familj.. ja ni vet, de där drömmarna dom flesta har. Jag har nog börjat känna de den senaste tiden att jag är redo för att ta det första steget mot drömmarna.

 

Men som kronisk sjuk är allt inte så lätt. För de första måste jag hitta ett jobb som är anpassat för mig och som ska fungera utan att jag kraschar i dagar efteråt. Sen hitta en lägenhet med bra bussförbindelse eller nära till affären, VC m.m.... Det är så många pusselbitar som måste på plats för att mina stora (små) drömmar ska gå i uppfyllelse. Kramiz<3