Dagen blev inte alls som det var tänkt, men den sluta iallafall rätt bra för att vara en dålig dag. Istället för att hälsa på pappas jobb vila jag upp mig inför min kompisträff. Precis innan jag skulle åka fick jag ta extra smärtstillande för att ens kunna gå till bilen. Men jag är stolt över att jag trots smärta och allt tog mig till henne för att umgås ett par timmar. Varje sekund av glädje betyder guld. Kramiz<3