Stort kliv i att våga...

Hej på er alla!
 
Jag hade egentligen tänk vara med en kompis idag, men som vanligt ställde kroppen till problem. Under natten har jag nämligen fått både feber och muskelsvaghet så jag klarar knappt hålla i nått. Mest irriterande är när man ska äta fast man inte orkar tugga eller ens hålla i skeden. Det känns som man ska somna undermåltiden trots att man gör allt för att hålla ögonen öppna. kramiz<3
 
Idag våga jag be om hjälp när jag hade svårt att skära upp köttet.
Jag vill bara klarar mig själv men jag gör inte det. Det är svårt att acceptera att man behöver hjälp. Det är därför ett stort kliv att våga be om hjälp när de ställer till sig i vardagen.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0