Idag är jag muskelsvag, hängig och sängliggeandes efter släktbesöket igår kväll som vara enda in på små timmarna i natt. Nästa gång lär jag säga nej till att ha dem gästerna här medans jag är med. Jag klarar inte av när det blir högljud, stökigt och för många timmar. Det är trots allt jag som får lida för det i veckor i efteråt, då borde det vara jag som bestämmer också. Nu forsar mina tårar ner för kinden av ilska över att jag hatar detta elände som dyker upp varje gång efter jag haft/vart på kalas, fest eller bara haft besök. kramiz<3