Veckan som kommer ska jag spendera mycket tid på sjukhuset för undersökningar och behandling. Något som jag helst hade velat slippa undan för tillfället. Men det är ett måste att ta mig igenom veckan för att reda ut varför jag får nervsmärtor som blir intensivare för varje dag som går och därmed svårbehandlade. Det blir nog även en vända uppvätskning, då magen har krånglat så mycket att jag rastat i vikt igen.

 

Dessutom sviktar mitt psyket av alla händelser och känslor som pågår i livet just nu. Det har fått mig bryta ihop flera gånger i helgen, men jag vet att när allt är över kommer jag resa mig starkare än någonsin. Mina tårar beror nog mycket på min nervositet och oro över undersökningarna som ska ske. Så den lär minska för varje dag som jag tar mig igenom denna veckan. kramiz<3