Jag har idag tagit mig an uppdraget duscha håret och ja det var otroligt jobbigt, men jag klarade det. Jag är väldigt smärtpåverkad och stel idag och dessutom är trötten ännu värre än tidigare i veckan. Lite trist för man orkar ju inte göra specielt mycket på dagarna fast man har viljan till att påbörja men aldrig slutföra det. Bara att hålla sig vaken för att äta eller andra saker som för många är en självklarhet är i mitt fall en enorm utmaning just nu. Då jag blir väldigt anfådd precis som jag sprungit ett varv runt huset samt svimfärdig och totalt utmattad.

 

En mardröm som aldrig tar slut ändå tror folk att jag fejkar, men varför skulle jag fejka det?! Jag har aldrig valt att få mina sjukdomar, de dök upp efter en lång preiod av svåra infektioner som blev för mycket för min kropp. Jag kämpar nu varje dag för att ta mig igenom alla hinder på vägen.  kramiz<3