Ett steg fram och två steg bak

Tjo!
 
Det går åt rätt håll nu med infektinen men det känns ändå som en evighet innan den försvinner helt. Jag har det jobbigt nog med mina grundsjukdomar så detta eländet gör min kropp i ännu sämre skik. Men jag kämpar på trots att slembildningen idag har ökat kraftigt att andningen är jobbigare så att bara ta mig till toan känns som ett maraton. Det blir alltså en lugn dag med filmmys och evt pyssel om jag orkar annars blir det till att sova igen. kramiz<3
 
känslorna bubblar inom en:
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0