Inatt när jag la vaken pga smärtorna, så passa jag på att skriva en ny lista som ska bockas av innan Jul. Denna gång är det lite svårare utmaningar att slutföra, men jag tror jag kommer klara det tillslut. Jag är ju trots allt en fighter. Jag avskyr att ha "Måsten" att göra, men älskar konstigt nog att bocka av dem, då man verkligen får se att man faktiskt gjort lite nytta trots att man är svårt sjuk.

 

Jag känner mig stolt om jag klarar duscha av mig utan hjälp eller att hålla mig uppe mer än 2 timmar under dagen. De behöver inte vara stora saker utan bara små vardagsgrejer. Visst har jag dåliga dagar när jag gråter över att känna mig misslyckad, men jag är inte den som gräver mig djupt i det utan försöker se ljuset. Någon som känner igen sig över att känna stolthet av små som stora saker?? kramiz<3