Det är faktiskt lite så det känns just nu när man nästan sover bort hela dagar. Man hinner knappt förstå att det är en ny dag innan det kommer ytterligare än dag att ta sig igenom. Jag vill inte sova bort livet så här! De små aktiviteterna jag orkar med just nu betyder otroligt mycket för mig, men det ger även straff i form av smärta och ännu mer trötthet. Så man får verkligen tänka sig för innan man slösar energi.

 

Jag har idag duschat av håret och därmed får jag välja bort både pyssel & V.I.P träffen som jag brukar försöka komma iväg på. Det är såna här val jag tvingas göra dagligen med mycket ångest och tårar. För allra helst hade jag ju velat göra allt precis som innan jag blev sjuk. Kramiz<3

Lär mig din konst att överleva, Amen.