Natten tills idag vart outhärlig, så det blev inte mycket till sömn för min del. Och tyvärr är det så ibland, vissa nätter är smärtorna i kropp alldeles för svåra att ta sig igenom. Men jag missa iallafall inte den mysiga soluppgången imorse. Och tur var nog det för solen blev min räddning för dagen. Utan solens strålar hade jag nog vart väldigt nere/gråtfärdig efter den tuffa natten.

 

Solen ger inte bara mig mycket hopp, den har även en stor betydelse i mitt liv. Den är nämligen en symbol för att min morfar finns nära mig och hör mina böner. Jag älskar det! kramiz<3

 

Kroppstatus ikväll: Smärtor i armar, ben, höft, mage. Syndimma/yrsel. Svag och extremt trött.

Underbar dag att få komma ut på: