Då var årsdagen här och allt känns fortfarande så overkligt. Det känns liksom som det var igår vi skriv till varandra en sista gång. Jag vet att jag aldrig kommer få tillbaka dig Annelie. Jag är dock övertygad om att vi lär ses i himlen en vacker dag. Men till dess lär jag alltid bära med dig i hjärtat och varje sång som sjungs ut är till dig. I veckan är det denna låt som står på schemat att sjunga inför en massa folk. Saknar och Älskar dig i massor syrran! Kramiz<3

 

//Din lilla ME-syster som aldrig lär glömma dig