Dem tunga axlarna börjar sjunka ner av lättnad över att fått svar på en del frågor som jag burit runt på sen Annelie gick bort Jan 2014. Jag visste att känslorna skulle brista ut i tårar. Men det blev som en chock när allting föll på plats, så jag han inte ens komma ut från Teatersalen innan det brister för mig. Vår V.I.P ledare fanns där tills tårarna försvann och det är jag tacksam för. Jag är även glad över alla stöttande ord och kramar jag fick av alla i gänget.

 

Ibland kanske det är bra att få lite erfarenhet av såna svåra tankar samtigt våga öppna sig för varann. Det känns så mycket lättare i tankarna nu när man har förståelse och svar. Detta kan vara en början till ett liv med glädje och styrka igen.kramiz<3