Nu sitter jag här nyvaken och trött, men är det så konstigt då jag grät mig till sömns inatt. Dem tårarna behövde komma ut. Idag åker tösen hem och jag blir återigen ensam fast jag inte är ensam egentligen. Den ensamheten har jag haft sen Annelie gick bort, så jag antar att det är en del av sorgen.

 

Som sagt idag ska vi åka hem med Elwiirah. Jag åker med för att få träffa dem andra små liven en stund innan jag och pappa ska åka hem hit igen. Kroppen börjar nu återhämta sig, men magsmärtorna och benen gör lite som de vill. Jag är ju en kämpe. JAG SKA VINNA DETTA OCKSÅ! kramiz<3