Jag försöker nu finna styrka till att orka kämpa på trots alla hinder som nu dykt upp en efter en. Det går inte så bra, men jag gör mitt bästa och jag ska vinna detta! Kroppen är långt ifrån stark och jag känner mig otroligt förtvivlad av att inte få hjälp utan vården ber mig vänta tills nästa månad gång på gång. Jag har hört den orsaken 8 månader nu! Hur svårt är det att säga att vi kan inte hjälpa mig eller skicka mig vidare till en specialist.

 

Idag när jag ringde för att boka tid ställde hon inte ens följdfrågor som de ska ställa. Utan tog för givet att det inte var allvarligt trots att tarmarna bråkar och jag knappt behåller näring. Jag ska försöka åka till jourcentralen sen för jag klarar inte kämpa längre utan hjälp. kramiz<3

 

Musiken är livet när allt känns tungt<3