Kämpar på....

Hej!

 

Jag kämpar på så gott det går, men än så länge sker det inga större framsteg. Jag är så svag att jag är sängliggandes den största delen av dygnet. Försöker dock äta men tyvärr slutar det oftast med vätskeersätning då jag till och med är för trött för att äta. Det går alltså åt helt fel håll och det känns tungt inom mig. Men jag vet att jag kan besegra detta hinder igen.

 

Det får ta den tid de tar för kroppen att återhämta sig, till dess får jag ta hjälp av anhöriga och hjälpmedel. Det låter lätt, men som 23 åring acceptera ett liv i sängen är allt annat än lätt. Jag gråter dagligen av ilska över att jag inte ens orkar sitta och måla. Pyssel har alltid vart en del av mig som betyder mycket för att jag ska orka kämpa på, men nu när kroppen även tagit det ifrån mig, vet jag inte längre var jag ska finna glädjen... kramiz<3

 

FUCK ME/CFS & Fibromyalgi och den svenska sjukvården!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag förstår dig! Till viss del. Är inte alls lika illa som dig men kämpar också med kronisk värk i kroppen och läkarna vet inte varför. Vissa dagar går det bara inte att komma upp. Och att acceptera att vara sängliggandes som 21 åring, och du som 23 åring. Det är ingen ålder för att vara sängliggandes i!

Massa styrka till dig och jag hoppas det kan vända till något bra. Något som får dig att orka vara uppe mer.

Styrkekramar <3