Resan gick bra ända fram till det blev dags att åka hem igen för då börja jag få svåra skakningar/kramper, så fick be om smärtstillande för att ens klara ta mig hemåt. Det var mysigt att träffa dem små liven och framför allt pojkarna då dom har gjort stora framsteg i sin utveckling. Zac kan gå/springa nu och är därmed som en svans efter sina syskon. Ezaiaz han pratar allt mer och är gärna med i konversationer. Men det allra finaste är att de visar sin syskonkärlek så tydligt. Det är så mysigt att få se det!

 

Kroppen mår idag ännu sämre och eftersom mina ben är ostadiga och skakningarna så kraftiga har jag valt att avstå rehab-badet ikväll. Något som gör väldigt ont inombords då jag hade sett framemot att komma iväg dit denna veckan. Men det är bara till att lyssna på kroppen även om det är otroligt tufft att fatta beslut om att avstå. Kramiz<3