Precis vakna efter min middagslur och efter kuratorsamtalet förut känner jag mig helt slut i kroppen trots timmar av vila. Smärtorna i kroppen har ökat drastiskt sista dagarna. Så inte kontsigt att jag känner mig sömnig och utslagen. Jag längtar fortfarande ut i det fria att kunna dra iväg på saker och bara få njuta utan att kroppen straffar mig efteråt. Får försöka hålla ut tills den dagen kommer!

 

 Samtalet gick rätt bra även om det var tufft att prata om känslorna kring försämringen, så klara jag mig från att fälla tårar fast det var nära flera gånger. Det var skönt att få dela tankarna kring livet i sängen och planen om alla hjälpmedel som ska beställas. Vi prata även hur jag ska ta mig vidare trots detta hindret, vilket itne är det lättaste när det gått såpass långt som det gjort nu. kramiz<3