Det är en speciell dag, det är nämligen min Ängel Annelie´s födelsedag. Det känns sjukt att behöva tända ett ljus för henne på skrivbordet istället för att se henne blåsa ut ljusen på tårtan. Jag ska göra mitt bästa för att inte låta tårarna ta över dagen. Men hon var och är min andra halva, det är för henne jag orkar kämpa på.Tomheten är obeskrivlig och likaså saknaden efter henne. Det är när jag mår som sämst det gör som ondast att veta att hon inte finns längre. Så det är inte konstigt att jag bryter ihop när jag är såpass sjuk som jag är nu. Hon orka inte kämpa emot och jag vägrar gå samma öde. kramiz<3