Usch idag värker bröstkorgen ännu mer, så kan verkligen inte röra mig eller knappt andas utan att fälla en tår. Jag hoppas det ger med sig snart, så jag får tillbaka lite energi. För just nu är jag så trött att jag knappt klarar av att vara vaken en timme innan ögonen går i kors och jag måste återigen bädda ner mig för att sova. Jag kämpar på trots all motgång och ja det blir mycket tårar vissa dagar när det blir för mycket för psyket.

 

För tänk dig själv att plötsligt bli dunderförkyld och helt slut i kroppen samtidigt försöka håll dig vaken under hela dagen. Det är inte så lätt och eftersom mina sjukdomar är kroniska så försvinner aldrig symtomen helt. Så det är inte konstigt att jag är väldigt matt och trött att jag sover bort vissa dagar. kramiz<3