Idag har vart ännu en dag som fyllts av tårar och ilska över att vara sjuk. Tack och lov har jag föräldrar med bra tålamod för när jag är arg kan jag inte kontrollera mig och då går det ut över dem väldigt lätt. Men nu på eftermiddagen har mycket av ilskan lagt sig även om jag inombords fortfarande känner mig nere.

 

Jag har dock vågat berätta för mamma vad som tunger mig just nu. Det jag tog upp med henne var nått ingen förälder vill höra men behöver få höra för att kunna hjälpa mig. Nu måste jag nog vila igen för är helt likblek och svimfärdig. Skit jobbigt att behöva blir det så fort man sitter upp en stund. kramiz<3