Natten tills idag var en av de tuffaste jag haft senaste tiden. Jag hade inte bara nervsmärtor utan kände mig även nerstämd och ledsen. Det mesta beror på att kroppen blir allt sämre och jag klarar inte riktigt hantera det. Jag känner mig inte som en 24 åring med livet framför mig längre utan snarare som en inlåst 70 åring.

 

Det finns så mycket jag vill göra men liksom inte ens orkar påbörja och det ger mig ångest. Därför grät jag mig till sömns inatt, det blev för mycket för mig. Men ska försöka blicka framåt och hålla gnistan uppe även om det vissa dagar som denna är svårt. kramiz<3