Gårdagen blev allt annat än en bra dag. Jag rev ner precis allt i min väg pga att jag inte kunde kontrollera mina rörelser tillräckligt. Allt från smink till mat åkte i golvet, vilket fick mig att tappa humöret totalt tillslut. Istället för apotekbesök blev det alltså sängläge igen. Lika trist varje gång, men jag gjorde nog rätt val för jag hade ramlat ihop om jag försökt ge mig iväg när kroppen är utom kontroll.

 

Jag är så less på att plågas med svåra smärtor, skakningar och matthet dagligen. Nu har det gått 6 månader sen jag börja nedtrappningen och det blir bara sämre för varje steg som tas. Läkaren tycker fortfarande detta är en bra idé trots att han erkänt att han inte har någon som helst kunskap om mina sjukdomar. Senaste året har jag haft många olika läkare men ingen med kunskap om ME/CFS & Fibro så börjar ge upp hoppet om att få tillbaka mitt liv.  Känns jobbigt att se mitt unga liv gå åt skogen, men vad har jag för val än att försöka acceptera det?! Kramiz<3