Idag strejkar båda höfterna och min natt var fruktansvärd. Det gjorde så ont att ligga på sidorna och när jag väl somna, så vakna jag till av att jag var nerdräkt i svett. Troligen för feber äntligen börja gå ur kroppen. Vilket vore skönt för då kanske jag blir lite piggare så jag slipper ligga och sova bort fina dagar.

 

Om en stund ska jag börja göra mig i ordning för att åka på kuratorsamtal som jag faktiskt sett fram emot, då jag har en del saker jag behöver få ur mig. Framför allt alla tankar kring saknaden men även sjukdomarna som förvärras mer och mer. Hur lär man sig hantera det? kramiz<3