Oväder inombords...

Hej!
 
Ännu en känslostorm har slagit till mot lilla mig och tårarna har forsat ner för kinden i omgångar. Jag försöker behålla lugnet men det är inte alltid så lätt när alla mörka tankar slår omkull en. Jag vet att detta är en del av livet och att det kommer bättre dagar. Så det är bara att hålla ut tills det vänder. Jag önska dock att mamma var med här ute på ön nu så jag kunde få prata ut om allt.
 
Imorgon åker jag bara hem till stan en sväng för att packar om inför resan till syrran. Så det blir inte mycket samtal med mamma då heller. All min ångest gör mig väldigt osäker på mig själv just nu. Jag avskyr det men jag är en fighter som ska kämpa mig tillbaka! kramiz<3
 
Naturen får mig något gladare iallafall:
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0