Redan sent igår kväll kom ångesten och rädslan över att snart behöva åka hem från mitt trygga paradis på ön. Jag avskyr  stadslivet just nu då det framkallat en ondcirkel av mörker och ilska senaste tiden. Dem mörka tankarna jag haft hemma i stan är något helt nytt för mig, vilket också skrämmer mig. Men jag hoppas att med tiden ska även mitt hem i stan kännas ljust och glädjefyllt trots all strul med sjukvården. Jag kämpar på iallafall och jag vägrar låta varken psyket eller vården vinna över mig! Nu är det dags för den jobbiga avfärd. kramiz<3